IPhonefoton | Pudelbus

Valpträff med felflugna fåglar och bänga bilnycklar

av Anna den 28 april 2012 kl 22:03

Gud så dumt. Valpträff idag, och jag tog massa foton på Kitty och hennes syskon tillsammans med mamma Molly och pappa Boman. Och samtliga bilder blev SKITDÅLIGA! Aldrig varit med om det innan, undrar om ngt hänt med min kamera eller objektiv? Får felsöka i morgon. Fick bli ett montage istället på mamma, pappa, barn:

Man ser massor av både mamma Molly och pappa Boman i Kitty! Hon har absolut pappa Bomans ögon.

Det har varit en händelserik valpträff! Det var fastnade bilnycklar med bärgarhjälp som följd och talgoxeräddningar i uppfödarnas bokhylla… Och så lite mer planerade sysslor som fika, äta och valla!

Kitty skötte sig över förväntan och jag lyckades komma in i huvudet på henne flera gånger trots att oddsen talade emot oss med stojet och stimmet runt i form av hundar, barn och roliga syskon. Säger det igen: Det kommer blir så bra när vi har egna får att träffa regelbundet och öva på! Hon gjorde flera fina saker idag.

Flaxa fick valla lite när jag var nöjd med Kitty och var superlycklig över att få puffa fåren. Ska bli kul att köra igång ordentligt med henne också. Vid ett obevakat ögonblick blev hon stajlad med en rosa liten jacka….

Ställa upp som huvudkudde fick hon göra också, när jag blev trött mellan varven…..

När Elin och jag äntligen efter en långdragen jakt genom Grainnes och Robbans vardagsrum (inkluderat elementkrypning och bokhyllerensning) fick fatt på den stackars talgoxen som förvirrat sig in, visade det sig att den hellre satt kvar i handen ett tag. ”Hellre en fågel i handen än tio i skogen”?

”Men lille vän, ska du inte flyga iväg nu?”

Lika fantastisk mat som alltid!

Virus är en riktigt pappa Boman-kopia, fast med Mollys bruna nyans istället!

Tack alla iblandade för en finfin dag!

SM 2012 en ynka pinne bort och Kittys ettårsdag

av Anna den 10 april 2012 kl 20:55

Kommentarer (1)

Då vi ändå firade påsken i Malmö passade jag på att tävla agility i Nils Holgersson-hallen med Flaxa och försöka knipa de två sista SM-pinnarna. Teoretiskt kunde det gått och vi var nära! En pinne tog vi på fredagen men sedan kammade vi hem noll. Helt tossigt svåra banor och vi är allt annat än samkörda efter detta hackiga år fyllt av skador. Allra sista chansen på söndagen sumpade jag genom att vara lite lam i en passage = disk. Sådan är agilityn, marginalerna är så små, så små!

Tror jag räknade ut att 8 av kvalårets 12 månader har gått åt till skador och rehab… inte oddsen på vår sida riktigt. Men vi försökte i alla fall och det är jag mycket nöjd med. Hade nog grämt mig en hel del om jag inte hade försökt och gjort mitt yttersta!

Vårt nollade pinnelopp:

Ett nästan-nollat lopp i Askersund från förra helgen:

SM 2013 då, kanske? Hoppas att Flaxa får hålla för lite tävlingar nu för vi har ROLIGT på banan! Jag tävlar på nu så får vi se hur långt det räcker.

På självaste påskaftonen fyllde lill-snorpa ett år! Hon fortsätter att ta mig med storm och är så himla rolig. På fredag börjar vi en unghundshandlingskurs för Stina Mattsson! Det är jag som specialbeställt den till klubben. Vi är ett gäng unghundar och oerfarna äldre som ska drillas i handling på tunnlar och hinderstöd/hopphinder för dem som är mogna. Roligt, jag behöver få lite agility i kroppen igen, känner mig riktigt ringrostig.

Vallningen tar vi tag i när våra får kommer. Kitty behöver träffa får ofta för att få ned förväntningarna och bli lite lugnare omkring dem.

Snoriga dagar och trippelpushar

av Anna den 18 februari 2012 kl 1:01

Kommentarer (1)

Jag har legat halvt om halvt nedbäddad i ett par dagar. En riktig rackarbajsarförkylning. Och vid min sida, en otippad sjuksängssupporter: Kitty. Hon har goat ned sig bredvid mig, lagt sig tätt intill och gärna placerat sin nos i mitt ansikte. Så himla mysigt, att jag ryser av välbehag! Det är alltid så härligt när de spralliga småungarna tar sig tid att ta hand om sin gamla tant-matte. Hon har till och med velat ligga under täcket.

”Fast nu gör vi något kul, va?”

I dag hade jag tid i Perfekta tassar-hallen i Långhundra. Egentligen var jag inte alls stark nog för att träna agility men det är bara två veckor kvar till Flaxa ska tävla. Och träningstillfällena är få nu, så jag pallrade mig dit. Eva hängde på och hade en idé om att vi skulle träna dubbel- och trippelpushar. Så det gjorde vi. Oj vad vi slet, både Eva och jag. Jag känner mig inte alls i fas men Flaxa gjorde ett jättefint jobb. Hon gör som jag visar liksom, punkt. Tillkortakommandena är helt och hållet mina. I dag hoppade hon largehinder för första gången på fyra månader. Hon kändes stark och smidig.

Tog ett roligt foto i hallen, på temat push:

Kitty fick träna ett par minuter på slutet av passet. Hon fick testa att göra target på a-hindret, cirka 1 meter från marken, och så lekte vi lite med däcket igen samt handlade lite mellan hinderstöd. Gillade hennes självkontroll i dag, hon stod fastmurad i marken i starterna och gick inte att lura med varken rörelser eller konstiga ljud. Duktig kicka!

Fina, fina flocken och Gotlandshelg

av Anna den 2 februari 2012 kl 18:37

Kommentarer (2)

Å vad jag njuter av flocken just nu. På bara ett par veckor har det hänt massor med Kitty, som gjort att hela flocklivet blivit så mycket roligare! Efter att i vad som känns som evigheter slitit som ett djur med ett par nyckelregler, eller egentligen bara en enda när jag tänker efter, på våra promenader utan minsta, minsta framgång så började jag seriöst tvivla på om jag någonsin skulle komma igenom. Men så hände något i mitten av januari och nu knallar jag runt på våra promenader och NJUTER istället för att ilsket behöva säga åt Kitty gång, på gång, på gång… Nyckelregeln som varit så svår att följa? Att inte slänga sig på Flaxa utan kunna springa sida vid sida utan att puckla på. Flaxa får ju inte leka och röja för mycket med sin tå, och det har hon hajat tidigt. Kitty däremot… pissråtta!

Men nu bara njuter jag! Och alla är så nöjda! Ila som surat och vänt flera gånger på våra promenader för att gå hem eftersom hon är så jäkla trött på mitt tjat har börjat busa igen och flänga runt som hon ska. Flaxa som blivit låg av att jag fått gorma på Kitty är nu munter och glad igen. Boris? Ja nä han märker aldrig sådant där, fördelen med en nonchalant, stendöv farbror… han går sedan att par veckor lös nästan hela promenderna och håller fin kontakt med mig (läs min godisficka).

Förutom det här med att puckla på Flaxa så har Kitty länge varit jättetrevlig i vardagen. Kommer som ett skott när jag ropar, stannar, lägger sig på kommando, går lös förbi folk och hundar. En så himla trevlig tjej! Så jag njuter! Massor! Det är så här det ska vara att ha hund. Två år av valpar och unghundar har liksom nästan fått mig att tro att det är ett permanent tillstånd. Jag har inte fått njuta av att de blir vuxna på länge… Så himla skönt.

I helgen åkte Kitty och jag till Gotland! Det är så mysigt att bara ta med en ur flocken, vi tar jättekliv i relationen när vi reser själva sådär. MYSIGT! Flaxavalpen Dee bor ju där med Anneli, Kotten, Jeppa samt förstås fyrfotingarna Pudel och Otto. Dee är så lycklig, hela hon utstrålar självkänsla! Hon får massoooooor av motion och är så himla, himla nöjd med livet! Och hon och Kotten är tajta som sjutton, vilket är så skojigt att se tycker jag. Kotten säger ”Dee!” mest hela tiden och hittar på upptåg som hon inte säger nej till. Som att klättra upp på köksbordet och ropa på Dee och andra rackartyg som stackars Anneli sliter sitt hår över….

Här är några bilder från ett vintervackert Gotland.

Dee och hennes lillhusse Kotten!

Kitty tokdiggade både Kotten och hans lekpöl!

Vi tog en roadtrip i Annelis och Jeppas stora bil. Alla trivdes alldeles utmärkt! Pudel satt förstås på bästa plats.

Det är så fantastiska miljöer nere på Gotland, man kan knappt se sig mätt!

Kitty ääääälskade stora tomten! Hon sprang och sprang och var så glad! Otto tittar rutinerat på.

Skräpungarna har mognat

av Anna den 14 januari 2012 kl 14:33

Kommentarer (3)

I dag var Elin och jag ute och tränade lite med ungdomarna. Det gick så himla bra! För första gången kändes det som att vi faktiskt hade full kontroll över skitungarna och kunde träna utan att de blev helt knäppa över faktumet att de var tillsammans… Virus får inte röja ännu, han måste muskla på sig, och ingen av oss vill ju egentligen att de leker så mycket med varandra (eller andra). Framförallt på grund av skaderisken som blir med två eller flera knäppgökar som de här som ger allt i en okontrollerad lek.

I dag kunde vi till och med gå en promenad tillsammans med dem båda lösa utan att det blev röj. Så himla härligt! De försökte att börja busa ett par gånger men båda går att stoppa. Otroligt skön känsla, vilket jätteframsteg! Elin och jag har ju båda två haft gråten i halsen när vi försökt träna ihop förut…

Skräpisarna har mognat lite helt enkelt. Vad vi tränade? Tja framförallt självkontroll då, Kitty vill ju krypa ur skinner bara av åsynen av bästaste Elin men var jätteduktig i dag. Så lite på- och avknapp, springa runt ett träd, början på cirkelträning, lite agilitystarter, gå fint-positioner på båda sidor och lite annat småplock. Jättekul och bra träning!