… när jag skulle fota Kittys 8-månadersbild i dag. Nu ligger vikt, mankhöjd och foto inne på Kitty växer-sidan. Hon blir sakta men stadigt lite högre för varje månad. Fast jag tycker fortfarande att hon ser PYTTELITEN ut!!!!
Å, min lilla finaste Kitty. Jag tycker så otroligt mycket om henne, min lilla brunkindade skräpvovve. Det är som att ha en skattkista vars lock man gluttar lite, lite på i taget och kikar in på världens bästa skatt. Åså stänger man locket, och tar ett hårt grepp om skattkistan och bara njuter av tanken på vad man har framför sig…
Idag var vi i fårhagen för första gången sedan vi var hos Peter för nästan sju veckor sedan. Det var en del som gick bra, och massor som inte gick så bra. Man kan väl säga så här: Jag har inte riiiktigt samma pondus som Peter… Men det där kommer vi lösa. Jag är så tacksam för alla fina människor runt mig som vill hjälpa mig med denna svåra och mycket frustrerande träning.
Jag tycker så himla mycket om min lilla hund. När hon kryper intill mig i soffan eller sängen, smaskar lite i mitt öra och kurar sig till rätta hos mig… Då känner jag så stort välbehag att jag ryser…
Jag trodde inte min egen röst när jag tingade Kitty i telefon med Robban den där lördagen i april i år. Jag vågade knappt berätta för mina kompisar och familj vad jag gjort. Var jag helt knäpp i skallen eller (undrade både de och jag)? Jag visste inte hur jag skulle orka ta mig an ytterligare en valp med allt vad det innebar. Men jag blundade och hoppade. Och i dag är jag så glad, så tacksam över att jag vågade och orkade. Hon är den bästa, finaste jag kan tänka mig.
Och eftersom inte alla mina hundar är småbarnscertifierade ännu så får de varva mellan att vara med och befinna sig i ett intilliggande rum. Se vänsterhörnet i bilden…
”Vissa” är avundsjuka på det som händer utanför grinden.
Så har vi passerat 7-månadersstrecket (igår). Det är så härligt att hon börjar bli vuxen, även om det är mycket kvar innan man egentligen kan kalla henne det. Men bitarna faller på plats i vardagen och hon blir roligare för varje dag att ha att göra med! Nu väger hon 12,4 kilo och är 48 centimeter i mankhöjd (mycket noga mätt!).
Jag tycker inte att det händer så mycket i ansiktet längre, har hon växt klart tro?
Hon är fortsatt helt otroligt rolig att arbeta med! Jag blir ofta lite skraj när vi tränar, jag tänker ”Det här är för bra för att vara sant!”… Hon ger verkligen ALLT och fattar så himla snabbt. Jag vågar påstå redan nu att hon har allt jag hade önskat i min nästa bc!
Vi tränar lite handlingsgrunder (springa runt träd och lite framförbyten) men jag kör inte så mycket sådant eftersom hon tar i så inihelsike med sin lilla kropp… Vi har börjat träna 2 + 2-kontaktfält. Vi leker, busar, har roligt där nere på kontaktfältet. Jag tycker det är så skönt att känna mig så säker på vad jag vill träna och få fram att jag bara kan njuta när vi leker oss fram åt det hållet. Här är en film på när vi tränar:
Visst är hon söt!
I vardagen blir hon allt roligare. Hon går lös mest hela tiden ute när vi inte är för nära bilvägar. Inte för att hon dragit någon gång ifrån mig utan för att om det skulle ske vill jag inte att något händer. Vi har börjat jobba lite på att gå vardagsfot på båda sidor. Har fortfarande inte börjat träna ett ”gå nära” (inom ett imaginärt koppels avstånd) men känner allt oftare ett behov utav det. Vi går förbi folk, fä och andra hundar och hon fixar det fint utan att behöva kopplas. Hon stannar på alla avstånd när jag ber henne och jag kan lägga henne på alla avstånd och så stannar hon oavsett störning (okej, inte en fårflock…) tills jag ger henne ett frikommando. Otroligt praktiskt!
Är det någon som har tips på kommando för vardagsfot på vänster resp. höger sida? Vill ha olika kommandoord. På Flaxa har jag ”gå fint” på vänster sida och ”andra sidan” på höger sida. Men jag vill inte ha samma kommandon på Kitty, utan två unika. Kom gärna med tips!
Kategori: 
Nu ligger vikt, mankhöjd och foto inne på 
Det är som att ha en skattkista vars lock man gluttar lite, lite på i taget och kikar in på världens bästa skatt. 
Men det där kommer vi lösa. Jag är så tacksam för alla fina människor runt mig som vill hjälpa mig med denna svåra och mycket frustrerande träning.
Kommentarer