Pepp är nu 28,5 centimeter hög och har alltså passerat gränsen över till dvärgpudel.

Han väger 3,9 kilo och nu när han är kastrerad får jag se upp lite med vikten, han var lite rultig redan innan kastreringen.

Pepp är en väldigt, VÄLDIGT rolig liten hund. Han är så rar och genommysig. Otroligt lydig, jag kan ha honom lös ”överallt” och han lyssnar. Igår var han med oss på gårdsstädningen och fast det kom barn springandes fram till honom och sedan tvärvände och sprang iväg stannade han med mig när jag ropade lite. Han ville gärna springa efter men är så hörsam. Otroligt behaglig liten kille!

Och i träningen ger han allt och är väldigt engagerad i mig och vad jag tar mig för.Ensamhetsträningen går jättebra och han har verkligen taggat ned. När jag klär på mig och ska lämna dem nu så går han o lägger sig. Kan pipa till men slutar genast när jag säger ifrån.

Han är god och glad med andra hundar, inte rädd och inte framfusig. Alla han träffar verkar tycka väldigt bra om honom, tikar som hanar! Han leker gärna med andra hundar, men ropar jag kommer han som ett skott! Han kelar gärna med folk och hälsar glatt om någon vill mysa med honom.

Flaxa och Pepp blir allt bättre vänner, det är de två på promenaderna hela tiden! Ila har senaste veckorna börjat bli nyfiken på honom, och istället för att bara trycka ned honom i marken och garva (på pudlars vis) så har de flera gånger lekt ihop och hon verkar tycka lite bättre om honom nu än förut.

Kan man typ önska sig något mer av en åttamånaders dvärgpudel? Tror inte det va? Jag är helnöjd!!!!!!

PS. Boris? Han kunde inte bry sig mindre om Peppson… ”Dagens ungdomar, annat var det på MIN tid!! Fnys!” DS.