Vi är med på Ekot !

Här finns inslaget!!

Folk som bryr sig och hur man kan valla bort ångest

Jag sitter och går igenom mina inlägg från 1 juni 2008 och framåt. Tyvärr hade min kategori ”Ilas benbrott” inte importerats (dock fixat nu!!!) som den ska i och med att jag gjorde om wordpressinstallationen i höstas. Det blev aktuellt när jag i morse skulle skicka en länk till stackars Helene idag för att hon skulle få läsa hela storyn. Hon fick sitt lilla stjärnskott Jessica opererad igår för sheltiehäl. :sad: Nu är det ju inte alls samma sak som ett benbrott men hon ville ändå läsa om vår process.

Och när jag nu sitter och går igenom inläggen så  blir det så galet tydligt att jag vallade bort min ångest över Ilas benbrott. Vartannat inlägg handlar om vallning, vartannat om benbrottet. Jag lade SÅ mycket energi och fokus på vallningen den sommaren för att slippa tänka alltför mycket på Ila. Så många timmar i hagen jag lade ner! Utan Ilas benbrott hade jag nog inte arbetat så intensivt med  vallningen, inget ont utan att det har något gott med sig. När vi klarade vallprovet på höstkanten grät jag hejdlöst – inte så mycket för provet i sig utan över att jag lyckats prestera, träna och nå ett drömmål trots att min lilla Ila låg isolerad på Ultuna med ett avlivningshot över huvudet. Det var SÅ mycket känslor som släppte där på en gång. Att söta Simon, som var med i hagen när Ilas ben sköts av och körde upp mig till Ultuna var med på VP:t och stöttade och tittade på oss gjorde saken ännu bättre.

Det man slås av, och som Helene också säger nu när hon drabbats av en ledsam skada, är hur många fina människor som finns där ute som bryr sig och engagerar sig med att skicka råd, tips och idéer när något händer. Folk som man egentligen inte känner men som tävlar agility och befinner sig på samma plats typ 51 av årets 52 helger. :storkram: Bara en sådan sak som att jag förra helgen, när jag var bekymrad över att jag hade så ont i ansiktet, får ett sms av Anja Holmroos som måste letat upp mitt nummer någonstans och brytt sig så mycket om mig att hon tog tid att skicka ett mess och förklara vad jag drabbats av.

Mer kärlek och omtanke åt folket! :tummenupp:

Rehab-besök med bravur

Idag var jag hos Kjerstin med Ila. Hon hade bara lovord att säga – Ila är i toppenform, mycket fint musklad och har till och med fått mer muskler sedan förra besöket. Hon var otroligt stabil och kraftig över frampartiet, något Kjerstin gillade med tanke på att Ila är en agilityhund.

Jag ville ha lite input med hur jag kan lägga upp motionen med Ila eftersom jag upplever att hon är så lat på promenaderna och inte får speciellt mycket motion på dem. Nu har jag fått lite idéer om hur jag kan intervallträna med cykel och få Ila att hitta rörelseglädjen. Jag ska också fortsätta med viktiga grundträningen (skritta i skog, balansplatta etc) för att inte tappa hennes fina form.

Men kort och gott ser allt skitbra ut! Härligt!!! :skutt:

Boris spelade ett spratt?

Äh. Sedan jag ringde veterinären förra veckan och bokade tid har Boris varit hur pigg, glad, fräsch och busig som helst. Så typiskt men väldigt skönt förstås. Avvaktar ett tag med veterinärbesök.

Igår fick jag Ilas journal hemskickad. Oj oj, det var en diger bunt vill jag lova! Riktigt intressant att läsa igenom faktiskt! Kul att se deras anteckningar om den besvärliga DÄ (=djurägaren) och alla turer hit och dit. Ska kontakta Arninge Golfklubb någon dag och berätta att Ila i det närmaste är helt återställd tänkte jag. De var så gulliga när olyckan hände och har aldrig tvekat om ansvarsfrågan. Fatta att banchefen kom upp till Ultuna för att träffa mig när Ila skrevs ut från första operationen!

Ila är startklar!

Precis varit hos sjukgymnasten med Ila! Allt såg jättejättebra ut, hon är stark och stadig och muskler, senor och leder är i toppenskick. Hon har gått ned överflödiga 7 hekto också, så hon är mycket fin form. 7 hekto kan låta lite men jämför med 7 kilo på en människa så förstår ni.

Kjerstin ville se Ila in action så jag visade en film från ridhuset i januari och en från mitten av mars och Kjerstin gillade verkligen vad hon såg. Man ser i kurvorna att Ila är stark eftersom hon ökar farten och svänger tajt. Wee vad härligt det känns! Comebacken närmar sig med stormsteg!

Pälsen växer inte ut

090321_ilapals_1

090321_ilapals_2

090321_ilapals_3

090321_ilapals_4

Nej, på de ställen där Ilas gips slet bort hud och päls får hon inte någon ny päls. Låter kanske konstigt, men jag gillar det. När man ser benet minns man vilken kamp vi gått igenom och att vi klarade det. Hade allt sett ut som vanligt så hade det nästan känts lite snopet! Förstår ni hur jag menar?

Tränat med Ila-pila


09-02-11 Ila och jag tränar from Anna on Vimeo.

Smet in på lydnadsgängets ridhustid idag, de utnyttjar inte hela tiden så jag var ensam sista kvarten. Najs! Hade bara med mig Ila och oj vad bra träningen blev. Kände på henne i bakom- och framförbyten, körde någon serpentin och massor med belöning. Arbetar igenom henne nu och ser till att vi har alla verktyg.

Jag tycker hon känns väldigt fräsch! Pigg och allt mer alert för varje träning vi genomför. Första gångerna måste jag erkänna att jag kände mig lite nedslagen, hon kändes så trög. Men nu har hon kopplat i gasen och är med mig i allt jag gör. Tycker till och med hon har bra driv i bakombytena, något hon inte haft förut.

Jag ska fortsätta träna henne så här, enkla basicövningar med hög belöningsfrekvens. Det känns toppen! :skutt: Eller vad säger ni?

bottombg