Boris nyopererad och Flaxa borta från agilityn


Boris hade lite synpunkter på frukostbuffén som uteblev i morse. Ska man sövas får man inte äta frulle!

Sådär ja! Då var Boris opererad idag, och det var väl för bra! Det visade sig nämligen att tanden i kinden var helt sprucken i en fraktur! Jag fick se den utdragen, och det var ingen vacker syn.

Jösses, stackars Boris! Förstår att han har haft ONT!!! :sjuk: Ett litet sår på tungan hade han också för att den skavt från tanden. Så himla skönt att bli av med den! Eftersom det var en tydlig fraktur, gick faktiskt försäkringsbolaget in och betalade. De betalar ju inte tänder annars, de vi drog förra året fick jag pröjsa helt ur egen ficka.Dyyyyrt…

”Behandling av tandsjukdomar, bettfel,
tandsten eller borttagande av kvarsittande
mjölktänder ersätts inte. Inte heller komplikationer
till dessa åkommor ersätts. Dock ersätts
kostnader för tandfraktur som uppkommit
genom olycksfall”

Så istället för att betala hela notan på 5900 kronor idag blev det ”bara” 2300 kronor.

Jag har ju funderat på om man skulle säga upp försäkringen på Boris eftersom den kostar en rejäl slant om året och ersättningsnivåerna sjunker för varje år då han är så gammal. Men bara det här försäkringsåret (började i september! :blink: ) har jag fått ersatt 4500 kronor så de tankarna lägger jag nog i tillväxttunnan…

Flaxa då? Ja hon har som sagt en kollateral-ligamentskada på falangleden (samma skada som förut). En sådan skada tar TID att läka, speciellt om det är ett ligament som utsatts upprepade ggr.  9-12 månader får man räkna med innan bindvävnaden är stark igen. Och skadan kommer aldrig läka helt, som ett benbrott eller liknande, så hon kommer alltid vara känsligare för yttre påverkan där.

Veterinären jag pratade med som förmedlade vad ortopeden sa svarade rätt nedslående på min fråga om Flaxa kommer att hålla som agilityhund. Men vi kan ju inte ge upp ännu. Dock kan jag bara fetglömma SM 2012.

FAAAAAAAAAN OCKSÅ!

Sådär, då var det sagt. Efter att jag pratat med veterinären i måndags grinade jag i sisådär fyra timmar. Jag har torkat tårarna nu, men bara tanken på att Flaxa – denna underbara, skitduktiga, bussiga hund som faktiskt håller världsklass i agilityn – eventuellt är uträknad på banorna. Bara den tanken får underläppen att börja darra igen och ögonen att fyllas med salta tårar. Så jag tänker inte på det nu. Vi tar en sak i taget.

Nu ska vi äta Rimadyl i sex veckor, och jag kyler tån så länge den är svullen. Jag har hört invändningar mot att kyla skador länge efter att de inträffat men så länge en svullnad finns gör kyla stor nytta. Detta enligt både veterinär och sjukgymnast på Ultuna.

Vi kyler i en spann med vatten och isblock. Då kommer kylan åt överallt o man sitter sitta och streta och bråka med Flaxa. Hon får det hon älskar allra, allra mest när hon står med foten i spannen: Ost! :wub: :skutt:

När akuta fasen av skadan är över, ska jag kontakta Kjerstin och göra upp en plan.

Vi får se när vi är ute på banorna igen. Förra gången var vi på tävling igen efter fyra månader. Men så hade vi sjuhelvetes otur och dängde tassen i något i tunneln i torsdags och så var man på ruta ett igen.

 

Ofrivillig vila igen – Flaxa skadad

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!  SKIT SKIT SKIT! :exploderar:

Igår körde vi ett kort träningspass inför helgens monstertävling i Bollnäs. Åtta lopp, det var nu vi skulle bli SM-klara tänkte jag. Jaha. Så kör vi ett kanonpass igår, hon var så jäkla fin och det kändes GRYMT bra, precis allting. Så helt plötsligt kommer Flaxa ur tunneln med ett skrik – på tre ben. Vänster fram igen. Hältan försvinner som vanligt efter en halv minut och man kan inte skönja någonting när hon rör sig. Men ont har hon i tån, och svullen är den. Vila, Rimadyl, isa tån. Och ingen träning eller tävling. JAG. ÄR. SÅ. JÄVLA. LESS !!!!!!!!!!!!! :arg:

Fick som tur var en tid hos Kjerstin redan idag, och fick träffat veterinär samt röntgat båda framtassarna. Inga konstigheter utom i tån då, som är svullen och ömmar rejält igen. Frågade om det hade något att göra med att jag forcerat, men nej – ren och skär otur. Tån var redo att köras igång på när jag gjorde det. Och vi har ju tävlat en del, kört flera lopp med allehanda hinder. Men i går hade hon otur och måste kört in tassen på ett olyckligt sätt. Det hade inte spelat någon roll om det hade gått ett år sedan skadan. Så det var ju skönt i alla fall, att det inte är jag som i min iver att sätta igång på något sätt förstört för oss.

Men det är så sjukt tröttsamt det här, tröttsamt, ledsamt och energiknaprande. :sad:

Jag är så trött på det här – min fina, skitduktiga Flaxa som är så jävla bra men får inte visa vad hon går för, för vi har fullt upp med att koppelvila, isa tår och knapra smärtstillande. Skitkul! :skeptisk: Och det är inte första gången min agilityhund i sin allra bästa ålder rycks bort från tävlandet under en längre period. Ila var också fem år, på sin absoluta formtopp och på väg att bli superbäst, när hon bröt sitt ben.

Suck!

Våga biverkningsrapportera!

Skulle ta en bild till den här bloggposten och då passar Boris på att visa sina gaddar – det var ju hemskt passande! :silly:

Som du ser, Åhza, har han ett par tänder kvar i af! :magnusmallgroda:

Jo, nu har jag fått svar på blodprovet kliniken tog för att se om Boris har fästingburna sjukdomar. Och det kom tillbaka och visade att han inte har några sådana… efter alla dessa år med alla dessa hundratals fästingar.

Återigen skulle jag tycka att det vore sjukt intressant att se statistik på hur många hundar som insjuknar i fästingburna sjukdomar jämfört med hur många som får otäcka biverkningar av fästinghalsband som Scalibor och liknande. Varje år hör jag om nya hundar med konstiga symptom. Allt från generell slöhet som omedelbart avtar när halsbandet tas bort till lite mer akuta händelser liknande det Ila råkade ut för. Väldigt vanligt är det att de får klåda utav det.

Det jag skulle vilja uppmana alla som upplever biverkningar av t.ex Scalibor, är att verkligen jobba igenom och se till att veterinären ni har kontakt med biverkningsrapporterar. Det är en tuff resa, jag har gjort den själv – men om vi djurägare inte tar den biten kommer biverkningslistorna på djur-FASS fortsätta vara okompletta.

Nu står det t.ex  ”I ytterst sällsynta fall har neurologiska symptom såsom skakningar och slöhet rapporterats.” på Scalibor, och jag vet att Ila är en av dem som rapporterat in dessa neurologiska symptom. Jag undrar också var ”ytterst sällsynta” betyder. Jag vet minst femton hundar i min bekantskapskrets som haft dessa symptom.

Men – och det här är viktigt!  Det allra vanligaste är att hundägare upplever symptom, tar av halsbandet, badar hunden och så är det bra med det. Det gör att alla dessa fall –och DE är många – aldrig kommer fram till den instans som skriver in dem i FASS, och företaget bakom Scalibor kan fortsätta tjäna pengar på ett halsband som gör din fyrfota vän illa.

Bara de här texterna i FASS får mig att studsa i af:

  • ”Den aktiva substansen är skadlig för fisk och vattenlevande organismer.” (men inte för landlevande ? :sarkastisk: )
  • ”Tvätta händerna med tvål och kallt vatten efter applicering av halsbandet.”
  • ”Tillåt inte barn, särskilt barn yngre än 2 år, att hantera halsbandet, leka med det eller stoppa det i sin mun. Se till att små barn inte tillåts ha långvarig intensiv kontakt, t.ex. sova, med en hund som bär halsbandet”

Jag är uppriktigt fascinerad hur många människor som slänger på sina hundar dessa halsband utan att reflektera över vad de gör med hundens kropp. Om man inte är så där övernitisk tokuppmärksam på våra hubdar som vi tävlingsförare tenderar vara – märker man då att hunden blir lite slöare, lite tröttare och har det jobbigt att hantera giftet i kroppen? Jag är inte så säker på det…

Jaja, det var dagens uppmaning det.

Sedan vet jag också att många har de där halsbanden på utan att uppleva några problem, men det var inte vad det här inlägget handlar om. Utan att folk ska våga biverkningsrapportera eftersom mörkertalet är och förblir stort så länge man nöjer sig med att hunden slutar visa symptom när man tar av halsbandet.

Nästa vecka blir det operation för Boris och då ska veterinären, citat, ”Kolla igenom snoppen ordentligt” eftersom jag upplever att irritationen där visserligen avmattats men inte är helt bra.

Gubbuppdatering och fårputtning

Boris verkar svara bra på antibiotikan, han har slutat lukta as ur munnen. Tanden ska ju fortfarande bort så fort det är möjligt, men det känns bra att infektionen verkar ge med sig. Ska bli intressant att få svar på proverna för fästingburet också.

Igår var Kitty och jag iväg till Anna och fick träffa hennes fyra snälla träningsdamer. Det fanns ingen mindre hage så det blev lite spring, men Annas Jay gjorde ett så himla fint jobb som levande staket, så att vi kunde träna riktigt bra ändå.

Jag bad Anna att gå med Kitty och göra som hon hade gjort om det hade varit hennes hund. Det var väldigt häftigt att se, för hon var så tydlig med Kitty. Både Kitty och jag förstod omedelbart vad Anna ville och vad hon inte ville. Väldigt fort växlade Kitty ned tempo och sinne och började visa lite mer sansade sidor mot fåren. Hon har ju tokrusat mot dem, slängt sig i linan och gormat en del (av osäkerhet). Hon slängde sig ett par gånger mot dem, men inte alls i den höga stress hon varit förut. Hon var mycket lugnare och tillfreds över situationen. Och hon tände ett par snäpp till igår! :wub: Jag fick till och med chansen att träna ligg och inkallning med fåren som störning. De har ju inte varit någon störning hittills eftersom tändningen har varit sådär…

Pudelrenovering och stanna-träning

Var hos veterinären i morse för att lämna in Boris för tandoperationen. Dock fick vi åka hem i ogjort ärende. Inte riktigt, men… Han har så kraftig inflammation i munnen att Jerker gärna vill få lite bukt med den innan vi opererar. Dessutom har han i två dagar haft ett ”skov” av vad-det-nu-är som gör att han ibland blir väldigt stel, går dåligt och inte mår så bra.  Efter lite resonerande så kom vi (veterinären) fram till att herrn ska hem och äta antibiotika en vecka, eventuellt smärtstillande om han inte blir piggare inom ett par dagar. Så kör vi operationen om någon vecka istället. :tummenupp:

Tanden hans är verkligen JÄTTEFUL nu! USCH! Det har gått så jäkla fort, från att jag upptäckte att den var lite lös för någon vecka sedan och mörkare till nu när den är helt jäkla genomrutten! Och han luktar så man bara vill avlida när man är i närheten utav honom. Ska inte röra tanden men ska göra rent i övriga munnen som vanligt. Har fått rätt bra rutin på tandborstandet nu! Det håller verkligen andedräkten i schack. Ja inte Boris då så länge han har den där äckliga tanden men Ila har fått mkt trevligare andedräkt och munhygien. Konstigt va? Att tandborstning är bra för tänderna? Har jag aldrig hört förut…. :galen:

Tog även blodprover på Boris för att kolla fästingburna sjukdomar. De kan ju ha alla möjliga konstiga symptom och det verkar ju korkat att inte ta ett när man ändå håller på och bråkar med honom. Det får vi svar på inom någon vecka.

För övrigt höll jag på att fnissa mig knäsvag när jag uppmanades att ta ett urinprov på Boris i morse. Han hade ju inte fått ngn frukost eftersom han skulle sövas. Och den där behållaren man får för att samla urin i, tyckte herrn såg ut precis som en matskål. Så varje gång han skulle pinka och jag kastade mig under med full koncentration och fokus för att kunna fånga några urindroppar så trodde han att jag serverade mat. Å herre gud… vad vi hundägare utsätter oss för. Efter att ha lyckats samla ihop några dyrbara droppar, slutar det hela med att Boris i ivern att dyka ned i ”matskålen” sätter tassen i hela urinprovet och med den en massa jord och bark… bra jobbat…! :silly: :fniss:

När vi gick och väntade på direktregleringen passade jag på att träna lite stanna. Kolla duktiga Kitty, nu känns det verkligen som att det satt sig vad stanna betyder. DUKTIG KICKA!!!

 

 

Gubbrapport om snorrar och gaddar

Nu är det väl ändå dags för lite gubbvälde här i bloggen!

Boris har haft två bekymmer den senaste tiden. Det ena har varit en mun vars lukt kan väcka döda, och det andra en snopp som luktat åt fanders. Naturligvis hänger det ihop eftersom bäste herrn använder den förstnämnda för att tvätta den sistnämnda. Jag har trott att det kommer från snoppen och blir till dålig andedräkt efter tvagning. Men efter lite konsulterande med Jerker Kihlström på Vallentuna Djurklinik så är huvudspåret nu att det är munnens bakterier som ställer till det på pillesnorren. För trots idog rengöring av snoppen (väteperoxid och förhudsrens) har det inte blivit nämnvärt bättre. Och det är ju då antagligen för att det tillförs äckliga bakterier från munnen hela tiden.

Jag upptäckte nämligen häromdagen när jag eltandborstade bäste herrn att en av hans kindtänder är helt lös. En av dem längst in, längst ned i käken. Jag har inte sett det förrän nu, men reagerat på att han varit så känslig där och verkligen blött floder efter tandborstning från just det stället.
Så det är ju bara att plocka bort. En rejäl infektion har han bergis där också. Stackars lilla Boris. :sad: Fast han har inte visat något direkt, han är som vanligt. Tuggar dock inte ben på den sidan utan väljer högersidan istället.

Så – nästa vecka blir det bortoperation av tanden. Och då passar de på att ultraljuda bort tandsten också. Det har jag aldrig gjort på mina hundar utan alltid skött dem själv med tandborstning och tandskrapa. Och så där pjåkigt ser väl inte hans tänder ut för att vara en tolvårig dvärgpudel?

Han har opererat bort några tänder som vart riktigt fula, och nu ska en kindtand ryka. Men annars är de faktiskt ganska fina tycker jag! :ogonbryn:

Och de duger att apportera med… idag kom Boris knallandes med senaste numret av agilitytidningen Clean Run…. :fniss: Och de andra blev gaaaaaalna av avundsjuka. Flaxa vallade runt, Kitty försökte stjäla den och så vidare… när de dessutom såg att han fick godis för att ha apporterat den så slog väl avisbarometern i taket…

Boris räcker ut tungan åt ungtupparna i hemmaflocken… :pinch: :silly:

Flaxas frippa 1 månad gammal – dammiga filtfasen

Ja, inte rakar man ned en bc för att det är vackert i af! Nu har det gått en månad sedan jag satte rakapparaten i arbete. Men gud så praktiskt. Nu ska ni få höra: Hon hade ju flera fästingar om dagen innan jag rakade henne, plockade ofta upp till fyra stycken per dygn. Sedan jag rakade henne har hon haft TVÅ TOTALT. Världens ofarligaste fästingbekämpning? Men som sagt, vackert är det inte… saknar faktiskt hennes fina päls. Men den kommer ju.

Just nu ser hon ut som en riktigt dammig fleecefilt med ett par envisa täckhår som börjat sticka upp ovanför ytan… :sjuk:

 


 

Jag kan avslöja att den dammiga fleecefilten och filtens matte är ÖVERLYCKLIGA trots denna utseendesvacka: Igår fick hon börja träna agility igen efter ett kvartals vila och rehab… :skutt: :wub:

bottombg