
Boris hade lite synpunkter på frukostbuffén som uteblev i morse. Ska man sövas får man inte äta frulle!
Sådär ja! Då var Boris opererad idag, och det var väl för bra! Det visade sig nämligen att tanden i kinden var helt sprucken i en fraktur! Jag fick se den utdragen, och det var ingen vacker syn.
Jösses, stackars Boris! Förstår att han har haft ONT!!!
Ett litet sår på tungan hade han också för att den skavt från tanden. Så himla skönt att bli av med den! Eftersom det var en tydlig fraktur, gick faktiskt försäkringsbolaget in och betalade. De betalar ju inte tänder annars, de vi drog förra året fick jag pröjsa helt ur egen ficka.Dyyyyrt…
”Behandling av tandsjukdomar, bettfel,
tandsten eller borttagande av kvarsittande
mjölktänder ersätts inte. Inte heller komplikationer
till dessa åkommor ersätts. Dock ersätts
kostnader för tandfraktur som uppkommit
genom olycksfall”
Så istället för att betala hela notan på 5900 kronor idag blev det ”bara” 2300 kronor.
Jag har ju funderat på om man skulle säga upp försäkringen på Boris eftersom den kostar en rejäl slant om året och ersättningsnivåerna sjunker för varje år då han är så gammal. Men bara det här försäkringsåret (började i september!
) har jag fått ersatt 4500 kronor så de tankarna lägger jag nog i tillväxttunnan…
Flaxa då? Ja hon har som sagt en kollateral-ligamentskada på falangleden (samma skada som förut). En sådan skada tar TID att läka, speciellt om det är ett ligament som utsatts upprepade ggr. 9-12 månader får man räkna med innan bindvävnaden är stark igen. Och skadan kommer aldrig läka helt, som ett benbrott eller liknande, så hon kommer alltid vara känsligare för yttre påverkan där.
Veterinären jag pratade med som förmedlade vad ortopeden sa svarade rätt nedslående på min fråga om Flaxa kommer att hålla som agilityhund. Men vi kan ju inte ge upp ännu. Dock kan jag bara fetglömma SM 2012.
FAAAAAAAAAN OCKSÅ!
Sådär, då var det sagt. Efter att jag pratat med veterinären i måndags grinade jag i sisådär fyra timmar. Jag har torkat tårarna nu, men bara tanken på att Flaxa – denna underbara, skitduktiga, bussiga hund som faktiskt håller världsklass i agilityn – eventuellt är uträknad på banorna. Bara den tanken får underläppen att börja darra igen och ögonen att fyllas med salta tårar. Så jag tänker inte på det nu. Vi tar en sak i taget.
Nu ska vi äta Rimadyl i sex veckor, och jag kyler tån så länge den är svullen. Jag har hört invändningar mot att kyla skador länge efter att de inträffat men så länge en svullnad finns gör kyla stor nytta. Detta enligt både veterinär och sjukgymnast på Ultuna.
Vi kyler i en spann med vatten och isblock. Då kommer kylan åt överallt o man sitter sitta och streta och bråka med Flaxa. Hon får det hon älskar allra, allra mest när hon står med foten i spannen: Ost!
När akuta fasen av skadan är över, ska jag kontakta Kjerstin och göra upp en plan.
Vi får se när vi är ute på banorna igen. Förra gången var vi på tävling igen efter fyra månader. Men så hade vi sjuhelvetes otur och dängde tassen i något i tunneln i torsdags och så var man på ruta ett igen.



















Kommentarer