Med belöningen placerad på sidan gäller det att ha tungan rätt i mun så att det blir rätt ändå.
Två pass har vi fått till i veckan: Ett jättekul kurstillfälle för Veronica i Bälinge och ett pass med Fia i Knivsta hundsportcenter. Inte läge att träna ute ännu tyvärr.
Fia och jag tränade teknik på långhoppet. Kitty och Wick hade båda problem med det senast vi tävlade. Visserligen var det placerat så att hundarna hoppade rätt in i sekretariatet men det kändes som att det inte skulle skada med lite långhoppsträning. Det blev en jättebra träning där vi med hjälp av belöningsplacering kunde locka fram felbeteendena (Kitty hoppade snett och Wick rev) och tydliggöra vad vi ville. Båda gjorde fina framsteg, det är kul att se hur de tänker till och snabbt hajar grejen. Kitty tänkte så det knakade tror jag bestämt … Flaxa var också med och körde och var duktig.
Flaxa och Wick. Är ni släkt eller?
Körde även lite kontaktfält på balansen och belönade massor. Hon är duktig, Kickikatt! Stannar inte alltid perfekt i position, men visar mig alltid att hon har intentionen och det räcker gott. Lite halv-running sådär.
Jag har funderat på om jag ska ha lite hinder här hemma för att kunna träna utan att behöva åka till klubben. Historiskt har jag ju haft egna hinder i perioder, när jag bodde på Maria Krantzons väg hade jag tunnel, slalom och hopphinder hemma. Himla käckt! Sedan sålde jag allt när vi flyttade och inte hade trädgård längre. Men nu har vi trädgård igen … ett hopphinder köpte jag av Emma förra året. Therese tipsade om att hon trodde att Saga-Sam), vilken liten kavat gullunge.
Patrik fick skotta fram hindren … Fick en liten rundvandring i Patriks hinderverkstad och där fanns det många intressanta lösningar under tillverkning! Kul att se, kliade lite i köptarmen!
I dag var det dags för inofficiell agilitytävling i Huddinge, i Stockholm Södra BK:s regi. Jag har varit halvsjuk i veckan med diffusa feberkänslor, halsont, hosta, trötthet. Jag var nog mer eller mindre inställd på att inte åka idag, men så kunde jag inte låta bli trots allt. Och det är jag glad för! Väldigt kvickt arrangemang, mycket trevliga banor (tack dagens largedomare, Ellionor) med vettig svårighetsgrad och fina vänner både i bilen dit och på plats. Kitty och jag fick mycket bra erfarenheter med oss hem inför framtiden.
Vi började med hoppklass. Den var rolig, innehöll en del handling men helt klart på en nivå som kändes vettig för Kitty. Jag var dock ganska seg innan, och kände mig inte riktigt närvarande under loppet. Kitty gick som en räserråtta, men rev hela tre hinder. Och ingen av rivningarna var en knassituation eller så utan det kändes bara som att Katten inte riktigt brydde sig om att hoppa ordentligt. Den biten kändes inte så roligt, men resten av loppet var jättefint! Klockrent slalom, fin start, härligt driv och väldigt lyhörd. Snabb också, överlägset snabbast i klassen.
Inför agilityloppet, vars bana också var riktigt kul, kände jag mig mer peppad och hade bestämt att jag skulle ta om de hinder hon eventuellt rev. Jag engagerade mig mer i henne innan loppet och jobbade med koncentrationsövningar. Ge mig tassarna, ligga ned på sidan, klappa lugnande på bröstet. Mysa. Inför hopploppet gick jag mest runt och laddade henne och hade väl knappt ögonkontakt med henne innan vi gick in. Resultatet i agilityloppet blev också bättre.
Hon var mer koncentrerad och jättenoga med sitt hoppande. Inte en enda rivning och en fantastisk teamkänsla rätt igenom. Gungan blev det raketrampen på, så där tog jag om hela sessionen. Sedan stod hon väl inte kvar som önskat på gungan men skit samma. Kontaktfältet på balansen var fint, och hon läste mig väldigt bra genom hela banan. Mycket imponerad över hur hon orkar korta sig in i slalomet trots att hon egentligen har lite för hög fart. Jag ser på filmen att hon av farten nästan går på enbart frambenen ett par portar. Ambitiöst av henne att anstränga sig så mycket för att få det rätt, och härlig känsla för mig.
Lärdom: Inte gå runt och jaga upp Kitty innan loppet utan se till att vi har kontakt, koncentration och kommunikation. Engagera mig i henne och se till att hon inte bara hetsar in mot banan.
En väldigt rolig och inspirerande dag, och jag är mycket nöjd med våra lopp och lärdoma. Jag är så himla glad över min fina, duktiga Kitty, som så gärna vill göra rätt. Duktig, duktig, bästa Kickikatt!
Här är våra två lopp från idag! Om ni ser något jag inte ser som orsak till rivningarna så please tell. Uppdatering: Tror Kitty (namnet!) sätter fingret på problemet, kolla kommentarerna! Vi har ju inte tränat något alls i ridhus i år, så Kitty är ovan vid det tyngre underlaget och gör därför felbedömningar.
I dag var vi i Väsbyhallen igen och tävlade på Knivstas klass 1. Kent hade verkligen lyckats göra fantasifulla klass 1-banor, utan att det för den sakens skull innebar att de blev för svåra. Jag är imponerad, som själv har oerhört svårt för att tänka ”utanför boxen” när jag ritar klass 1. Det blir alltid ungefär likadant, ofta m-bana rätt igenom.
Men! Dagens tävlingar! Vi började med hoppklass. Jag var döpeppad och Kitty också. Vi sprang som små illrar och när vi kom till slalom så fanns inte riktigt bromsen där utan vi fortsatte döna och med farten kom två ingångsfel. Jag valde först att diska oss frivilligt och ta om tunneln innan slalomet för att ge henne en chans till på situationen (alltså inte bara ta om slalomet). Då hon upprepade samma fel så bestämde jag mig för att bara ta slalomet, alltså underlätta för henne. Min duktiga tjej lyckades samla ihop sig trots de två misslyckanden och göra slalom alldeles perfekt. Stärkande för oss båda, tror jag! Nyttigt att få känna att det går att göra fel men ändå skärpa ihop sig och göra rätt sedan. Resten av banan kändes superbra. På tredje sista hindret tappar jag fokus och satsar bara in i mål och glömmer hunden. Då petar hon ned en pinne. Inte konstigt alls.
Summa: Väldigt nöjd med känslan. Hon är aprolig att köra och är så otroligt lyhörd och ambitiös! Slalomfelet var ren orutin.
Agilityloppet då! Jag var lite trött i kropp och knopp och jag kände på Kitty att hon också rivit av sin värsta energi i första loppet. Uppladdningen blev lite stressig då jag satt på dass och facebookade när Sofia ringde och sa att det var banvandring… Rolig, fantasifull bana med en klockan åtta-ingång i slalomet som krävde lite broms och teknik från hunden. Kitty fixade det direkt, stor lycka! A-hindret hade hon sådan jäkla fart på så det kändes bara puckat att ens tänka på ett stopp där. Gungan och balansen stannade hon som jag ville. Disken kom efter tunneln efter gungan. Gungan föregicks av fyra tunnlar på rad, så de hade en sjuhelvetes fart upp på gungan vilket gjorde att jag valde att bromsa själv för att hjälpa henne att anpassa farten. Jag är på väg att göra mitt planerade framförbyte, men av någon anledning vänder jag upp och kör ett bakombyte istället på tunneln. Det gör att hon inte hinner få svängsignaler utan sticker ut åt höger, befinner sig på fel sida tunneln och hoppar över den för att komma till mig. Disk. Jag kör bara på och låtsas som ingenting, och hon gör resten av loppet fint. Fast jag hinner ju inte få till framförbytet efter balansen, jag måste sluta betrakta mig som en världsledande kortdistanslöpare. så snabb är jag inte.
Är otroligt nöjd med vår tävlingsdag! Kitty känns så mogen att köra, jobbar som om hon tävlat i åratal. Det är fantastiskt skoj att gå in på banan med henne, jag känner verkligen att vi redan är ett team trots vår knappa erfarenhet ihop. Jag är också nöjd med att jag vågar handla henne offensivt och inte ramlar in i någon slags fega-variant. Rolig och väldigt tillfredställande känsla.
Dessutom har det varit idel skratt och snack med fina agilitykompisar. En härlig dag helt enkelt, med massor av mersmak på alla plan.
Åhza, Malin och jag satte ihop ett skojlag enbart för att få starta på helgens lagtävling i Väsby. Vi har alla tre unghundar (Kitty, Dolph och Bilbo) som behöver erfarenhet, och Väsbyhallen är ju både nära och himla trevlig.
Hoppbanan var lätt och flytig, lagom nivå för en lagklass. Agilitybanan var i klass 3-svårighet och alldeles för svår för Kitty och mig (och många med oss). Tyvärr fick vi ingen film på agilityloppet men jag minns två diskar men en följsam och duktigt Kitty med fina kontaktfält. Härlig känsla trots en del missar. Slalomingången var svår och vi klarade den inte. Dels var det en lurig klockan 3-ingång, dels var det omöjligt att inte skymma den på vägen dit så hon fick aldrig chansen att förbereda sig eftersom mitt arsle var ivägen.
I hoppklassen jobbade vi verkligen jättefint och jag är toknöjd. I två situationer, pull and push-lägen, river hon. Båda situationerna är sådana vi tränat oerhört lite på. Hem och öva helt enkelt. Är jättenöjd med henne i övrigt, duktig Katt som tar slalomingången så fint och verkligen jobbar med mig. Jag är jättefascinerad över att det känns som att vi är ett team redan, inte alls den där vacklande, osäkra känslan jag haft med mina tidigare hundar när vi debuterat. Vi jobbar liksom redan tillsammans som om vi aldrig gjort annat. Det kanske är en tillfällig fas, men jag njuter i alla fall av den, vi har SÅ ROLIGT!
Det är sådant LYCKOPILLER att springa agility med Kittykatt och hon är så DUKTIG!
Hallå! Nu ni, har vi debuterat officiellt också! Tidigt i morse bara det av till det lilla rid(?)huset i Norberg. Det var faktiskt samma plats som jag tävlade klass 1 senast på, med Flaxa. Där flyttade vi upp oss till klass 2 för fem år sedan. Här är det loppet, tant Flaxa måste ju också få vara med här ibland.
I alla fall! Känslan innan: Spänd, nervös, laddad. Inte lika avslappnat superpositiv som jag var på inoffen i Knivsta, jag hade fler fjärilar i magen nu. Inte inför att jag bar på någon slags resultatvittring, utan att jag inte känner Kitty och mig på tävlingsbanorna ännu. Skulle vi kunna jobba tillsammans och ta oss an uppgifterna, eller skulle något oförutsett inträffa? Alltid lika spännande med klass 1-hundar.
I alla fall!
Agilityloppet först. Kitty kändes jättetrevlig, och jag fick henne förbi tunnelfällan med en kraftig signal som fungerade men tyvärr drog ned farten över hela balansen. Fint kontaktfält! Sedan rullar det på till gungan där jag har haft fullt upp med att berömma hennes fina kontaktfält och glömmer förbereda henne för gungan. Hon tänker nog balans och gör en halv raketflygning. Domaren tar bort sin femma vilket förstås var sjysst, men jag hade inte blivit förbannad om den hade kvarstått om en säger så! Knasfia. Sedan går hon super, gör ett härligt a-hinder och en helt okej målsträcka. En väldigt härlig känsla: Vi arbetade ihop, hon är lyhörd och öppen i huvudet. Göttigt! Vi kommer tvåa och tar en pinne i vårt allra första officiella lopp. Det var ju inte riktigt vad jag räknat med, men himla kul. Fast resultaten känns just nu i detta skede obetydliga. Det är känsla och erfarenhet, flowet jag vill ha. Trevligt när resultat och känsla sammanfaller!
Så här såg inte utförandet av gungan ut på banan ett par minuter senare…
Hopploppet börjar med att Kitty river första hindret. Hon är för ivrig och tar av på tok för tidigt. Sedan kraschar hon däcket på det, antar att hon kom i obalans. Just rivning på första hindret tycker jag är lite störigt. Där tycker jag att hon kunde tagit lite mer ansvar för sin del av uppgiften, men hon blev nog carried away inför loppet. Händer det igen, kommer jag att sätta upp hoppinnen och starta om henne. Sedan får vi en rivning nere i hörnan och det skyller jag på banläggningen (finns inte utrymme att gå på höger sida av hindret innan tunneln i hörnet vilket innebär att en blev tvungen att bakombyta på hindret trots att en INTE ville svängsignalera där utan fortsätta fram. Hade det funnits utrymme hade jag vänsterhandlat fram till tunneln och sedan bakombytt där) och mig själv. Kitty får inte rätt signaler där och tappar benen. Resten är skitbra! Gud vad hon är i hand, och jag vågar trycka på henne i slalomet och sticker iväg när hon närmar sig slutet. Det syns nog inte på filmen riktigt men jag sätter fart där.
Alla sätt att hålla värmen på är bra utom de dåliga. Tips #67: Placera valfri småhund innanför jackan.
Just det! När vi kom hem idag, så nosade Kitty på gårdshunden Cherens kissfläck. Nosade och nosade. Funderade. Sedan satte hon sig att kissa någon meter bort. Så har hon aldrig gjort förut, hon har ju varit till synes helt nollställd inför andra hundars kiss. Spännande! Kanske det är lite könsmognad och löp på gång? Hoppet är det sista som lämnar människan …
Den här fick vi lämna in idag! Joooooooobbigt….
Vilken härlig dag! Jag är otroligt nöjd med Kitty och mig själv! Vi har haft ROLIGT, jobbat som ett team och dessutom presterat resultat. Väldigt skönt att hon tar slalomet så bekymmerslöst nuförtiden!
Ända sedan jag parade Flaxa hösten 2009 har det här varit målet, och som jag längtat efter det här – att få ställa sig på startlinjen med nästa stjärna. Det har varit en krokig och slitig väg med avlivad Flaxavalp , skadade knän, omplacering och gud vet allt. Men nu är vi igång!
OCH DET VAR SÅ ROLIGT!
Platsen för debuten blev Knivsta Hundsportcenter, en inofficiell tävling. Kitty var verkligen rolig att köra. Det som slog mig ganska direkt var att det kändes som att vi aldrig gjort annat. Resultatet säger ett annat, det blev ett par diskar , men känslan var verkligen att vi var ett team, och jag öste på som aldrig förr. Jag hade bestämt mig för att inte hålla på och kräva millimeterprecision utan försöka hitta flowet, och det gjorde vi. Vi hade verkligen ROLIGT och jag tycker att Kitty gjorde det jag kunde förvänta mig. Banorna var lite för svåra för en debutant så det ska bli roligt att köra klass 1-banor på ”riktiga” debuten.
Hon rev inte ett enda hinder, gjorde slalom perfekt (bara det känns ju helt fantastiskt roligt!!!!) och höll verkligen ihop. Även när det blev lite fel och lite stressgny (innan slalom i andra loppet) så orkar hon jobba och köra på, hon går aldrig så högt i stress att hon blir blockerad.
Hon glider mycket på mattan vilket genererar många av felen. Roligt att se att hon tar upploppssträckan så bra i sista loppet, det som vi tränat allra minst på och skulle kunna bli riktigt kaotiskt. Hon tjuvstartade i andra loppet, så det var bara att göra rätt göra om. Can’t blame a girl for trying.
Vad gäller kontaktfälten så släppte jag på henne direkt, det kändes som en bra plan istället då jag vet att hon har svårt att göra rätt på balanshindren i den här hallen. Jag kommer variera mellan att släppa på direkt och stanna.
Summa: En fantastisk känsla, en otrolig mersmak och GLÄDJE!
I dag blev det en sväng till Knivsta Hundsportcenter igen. Sofia var också sugen så vi körde igenom kontaktfälten med Kitty, Wick och Rocco. Roligt sällskap, kul att träffa barnbarnet och uppfriskande att lära känna lite nya människor.
Kitty då? Jo, hon var mycket, mycket duktig! Hon stannar ibland sent och snett på kontaktfälten. Men efter lite resonerande med Sofia idag så bestämde jag mig för att skita i det. Jag orkar inte lägga ner energi på det och jag ser inte hur det ska kunna utvecklas till kontaktfältsfel. Hon stannar ju inte tidigt, eller hoppar – utan springer hela vägen ned men stannar ibland lite sent. Vi kör på och så får jag väl utvärdera om ett tag.
Slalom fortsätter att gå jättebra och hon är noggrann när hon hoppar. En rivning när jag nog var lite i vägen och jag styrde henne rätt in i en vägg .
Sofia hade med sin pyttelilla pomerian Nikki. Jöööösses vad liten! Kitty tyckte att hon var supersöt och var väldigt nyfiken på henne. Men vänlig. Och Rocco, Sofias pudel, fräste till två gånger åt Kitty som inte svarade upp utan gick undan. Jag berömde henne jättemycket då, det var en förståndig och ovanlig reaktion från hennes sida. Duktig tjej! Varit lite sur på henne i veckan då hon hoppat på både Flaxa och Ila i omgångar. Men det här var kul att se.
men det kändes som att det inte skulle skada med lite långhoppsträning. Det blev en jättebra träning där vi med hjälp av belöningsplacering kunde locka fram felbeteendena (Kitty hoppade snett och Wick rev) och tydliggöra vad vi ville. Båda gjorde fina framsteg, det är kul att se hur de tänker till och snabbt hajar grejen. Kitty tänkte så det knakade tror jag bestämt … 
Flaxa var också med och körde och var duktig. 
Fick en liten rundvandring i Patriks hinderverkstad och där fanns det många intressanta lösningar under tillverkning! Kul att se, kliade lite i köptarmen! 
Kategori: 
Uppdatering: Tror 
Jag kör bara på och låtsas som ingenting, och hon gör resten av loppet fint. Fast jag hinner ju inte få till framförbytet efter balansen, jag måste sluta betrakta mig som en världsledande kortdistanslöpare. så snabb är jag inte. 
Knasfia. Sedan går hon super, gör ett härligt a-hinder och en helt okej målsträcka. En väldigt härlig känsla: Vi arbetade ihop, hon är lyhörd och öppen i huvudet. Göttigt! Vi kommer tvåa och tar en pinne i vårt allra första officiella lopp. Det var ju inte riktigt vad jag räknat med, men himla kul. Fast resultaten känns just nu i detta skede obetydliga. Det är känsla och erfarenhet, flowet jag vill ha. Trevligt när resultat och känsla sammanfaller! 
Så har hon aldrig gjort förut, hon har ju varit till synes helt nollställd inför andra hundars kiss. Spännande! Kanske det är lite könsmognad och löp på gång? Hoppet är det sista som lämnar människan … 
, skadade knän, omplacering 
och gud vet allt. Men nu är vi igång! 
Kommentarer