Okej, det där med våren kanske inte var helt sant. Vi väntar på både värme och grönska här. Men skam den som ger sig, du ska inte tro att det blir sommar om ingen sätter fart och så vidare … mina får flyttade ut i hage igår, efter en vinter i ladugård med visserligen fri tillgång till utevistelse men inte en hel hage. Nu har de tre hektar att studsa runt på, och studsar – det gör de! Kolla hur tossiga de blev igår när Flaxa och jag hade taagit in dem i nya hagen. Först trodde jag att Flaxa smitit dit och tjuvvallade, men nejdå. De var bara glada och studsiga .
Den enes död, den andres bröd … har två damer i gruppen som straffat ut sig från produktionen här, utslagstackor alltså.
Vad gäller vallning så har jag lagt Kittys träning på paus sedan ett par veckor. Eftersom vi arbetar så intensivt med vardagsproblemen så behöver vi helt enkelt göra något vi är bra på och tycker är roligt också. Så därför får vallträningen stå bak lite just nu och så springer vi en del agility istället. Det är vi nämligen skitbra på och har SÅ roligt tillsammans!
Även om vi inte valltränar är förstås Katten med nere hos fåren varje dag och kollar till våra damer. Här är det ett gäng ”prospects” som upptäcker världen.
Flaxa och jag borde däremot börja träna ordentligt nu när vi har lite mer yta. Tanken är att vi ska vara med på SULVK:s klubbmästerskap på får i år, och det är redan om 2,5 veckor! Ska till Lena på onsdag och få lite coachning.
I dag föste Kitty och jag två gånger längs vägen. Alldeles perfekt för en nybörjarhund. Fåren är lite småtröga (draget motsatt håll mot det vi går) och de kan inte glida ut på sidorna. Vi var duktiga tycker jag, med tanke på hur otroligt svårt vi har för just fösningen. Jag skriver ”vi” för här är det lika delar ångest hos oss båda om en säger så … Mycket härlig känsla idag! Dessutom fick vi tränat en stund på att ta det lugnt när andra vallar. Från jätteupprörd till tyst och sansad, efter en del diskussioner … Härligt när jag får chans att berömma och belöna rätt beteenden.
Trots det orkade hon med passet som är fångat på filmen. Hon var mer sansad i första passet, men jag är ändå imponerad över hur mycket mer hon orkar nu än förut.
Vi har verkligen gjort jätteframsteg senaste två veckorna och vallat mycket! Hääääääärligt!!!!
Två morgnar den här veckan har Lena drillat Kitty och mig i hagen. Eller ja, i dag var vi utanför hagen. Vi har nämligen insett att skaren håller och att vi därmed har ungefär hur mycket träningsyta som helst. I dag testade vi på Kittys allra svåraste del i vallningen: Gå rakt mot djur. Det gick mycket bättre än det någonsin gjort, och jag gläds verkligen åt framstegen! Sedan behöver jag lära mig att inte falla tillbaka i gamla beteenden, men det är lättare sagt än gjort. Det sitter på något sätt etsat i mitt muskelminne efter all skitträning Kitty och jag gjort i just gå bakom fåren …
Vad gäller flankeringsträningen har jag fått ett par värdefulla tips, och även beröm från vår fårfröken Lena som tycker att vi gjort fina framsteg. *supermallig och stolt*
Tack snälla Nina och Link för filmandet!
Nu behöver jag nog vila kropp och knopp från vallningen ett par dagar, är alldeles vimmelkantig av de två senaste veckornas träningsintensitet. Dessutom håller jag på med ett annat omfattande hundträningsprojekt, men det får jag berätta om i ett annat blogginlägg.
Mina fina, fina fårdamer som är så bussiga och rara.
Bäingarna på promenad till stora fållan. Om ni undrar varför de har fläckar i ansiktet så sticker de sig på hösilaget.
Jag intensivtränade vallning med Kitty fredag, lördag, söndag och måndag. Sedan fick hon vila helt från fårskallarna, ja förutom dagliga vattningen då, fram tills idag. Då gick jag in och körde ett kort pass på cirka fyra minuter. Jag var lite nyfiken på vad intensivträningen gav för bestående känsla hos henne. Lördag och söndag körde vi ju totalt 9 pass, med ett par timmars pauser här och var. Det hände ju något där, jag kom VERKLIGEN igenom och kom upp på en nivå vi inte varit på förut. Så jag ville smida medan järnet var varmt. Det visade sig vara en bra strategi.
Idag när vi gick in var hon kvar där vi lämnade i måndags. Ett rejält kliv framåt. Det som hänt är att jag äntligen kan lägga tryck på henne och hon tar det på ett korrekt sätt. Det vill säga, hon triggar inte utan taggar ned. Det jag sliter med nu är att jag ska bestämma när hon ska flanka ur trycket, inte hon.
Det är långt ifrån hundraprocentigt, men känslan är att det verkligen går framåt. Jag känner nu att hon har hajat att det är mina får och att hon respekterar att jag bestämmer vad hon får göra med dem. Det här är en NY känsla, kan jag säga. Hon springer fortfarande ur trycket lite för tidigt, men det går bättre och bättre! Vi kämpar på, och det är så peppigt att känna att vi är på rätt väg.
Flaxa är så himla ovärderlig i all hantering av djuren. Hon promenerar med dem till fållan vi ska träna i och hon är en riktig klippa. Det hade varit svårt att bara ha en unghund, Flaxa gör ju alla ”riktiga” jobb och transporterar dem dit de ska för träningen. Spänner ögonen i dem när de tror att de kan få stå kvar inne i ladugården när jag vill träna och sånt som Kitty verkligen inte är mogen för ännu.
Och mina fina, duktiga fårdamer som är så bra att träna på! Gruppen fungerar jättefint nu! Jag hoppas på att få in två damer till när lamningarna sätter igång och några går tomma. Men det är kanon redan nu med mina fyra.
Jag känner mig väldigt privilegierad som kunnat träna i princip hur mycket jag vill hela vintern. De flesta jag känner har fått lägga ned träningen men jag har haft tillgång till både får och mark att träna på hela tiden. Det har varit några få dagar då underlaget har satt stopp, men de har inte varit många. Lyllos mig!
Snart drar lamningarna igång här, ååå vad spännande det ska bli!
Haha, jag är helt genomsvettig! Har kört tre pass á runt 5-10 minuter i hagen med Kitty idag, passade på att pausa mot en ladugårdsvägg och sola lite emellan. De här första solstrålarna är ju helt fantastiska. Den större fållan är verkligen bra, den är cirka 50 kvadratmeter stor. Inte för litet och inte för stort. Ungefär precis det vi hanterar i dagsläget, Katten och jag.
I dag var träningens fokus på att kunna lägga tryck på Kitty utan att hon springer ur det. Detta för att få henne att släppa djuren i sina flanker, vilket hon inte gör om hon själv får välja. Ja jösses, det var en pärs. Jag var envis, tydlig, koncentrerad och såg till att inte varva upp utan bara vara jäkligt konsekvent. Kitty var envis, envis, envis. I slutet av sista passet fick vi verkligen till det. Hon låg kvar på mitt ”du” och när jag skickade henne comebye eller away startade hon fint. Wow! Vi var nog lika trötta båda två när vi var klara.
Tack Anna för bra tips på hur jag ska bete mig när hon springer ur trycket, det fungerade verkligen att blocka henne. ”Kärringjävel att vara snabbfotad plötsligt då” sa Kitty, men det fungerade.
Ja, jag är utmattad och helt slut men känner mig väldigt tillfreds med dagens pass. En känsla av kontroll och att veta vad jag ska göra. Och det är så härligt.
Vi upptäckte idag att den andra fållan är nästan 1,5 gånger större än den vi brukar vara i. Blir bra att variera med!
Åhza och Majken tränar på visslorna. Kitty kikar.
Kitty fick vänta bakom ladan när Åhza tränade. Hon var duktig!
I dag tränade Kitty och jag på våra två vallningsläxor. Första vallningen på två veckor, och hon var rätt i gasen men jag nådde igenom helt okej ett par gånger. Främst så föste vi. Det tycker Kitty är jättesvårt, men det är bara att kämpa på. Vi var i en hage idag vi inte varit i förut. Det var roligt och fåren var inte lika springiga när de inte kände till marken! Vi fick väl till några meter fin fösning med ojämna mellanrum.
Den andra läxan är att börja använda kommandona på henne och se till att hon går på dem och inte vad hon känner för. Det gick ganska bra, körde bara en kort stund. Hon gjorde ett par flanker när jag stod i hörnet av största fållan med fåren. Hon lyssnar bra på away och comebye, som Lena lärt henne. Det jag måste jobba med framöver är att jag ska kunna lägga lite tryck på henne utan att hon springer ur det innan jag ger kommando. Detta för att hjälpa henne att göra renare flanker där hon släpper trycket på fåren. Det är lite high chaparall nu efter att vi frivallat ett tag, men ett steg i taget.
En tredje sak vi tränade mycket idag var att vara med fast andra vallar (Åhza och Majken). Det gick faktiskt riktigt bra. Någon gång började hon gapa av upphetsning men i stort satt eller låg hon lugnt och tyst och väntade utan att trigga.
Kitty var även med och plockade ut tackorna från ladugården och det skötte hon helt okej. Det är skönt att inte behöva ha henne kvar hemma i huset och plocka fram henne först när allt är klart, utan att hon faktiskt kan vara med nere vid ladugården när vi förbereder och pysslar. Vissa saker är fortfarande lite för svåra men hon lär sig mer och mer och förstår allt mer att vi tillsammans har koll på fåren.
Jag känner mig hemskt peppad efter idag! Ska försöka få till ett par vettiga träningspass framöver här nu. Det kliar liksom i fingrarna.
Fåren var superbusiga när de fick komma ut i träningshagen idag. De bockade runt, stångades och hoppade jämfota! Vårkänslor? Jette blev så carried away så hon flög över stängslet och stack till kompisarna på andra sidan …
Kitty och jag kämpar på med vallningsträningen. Vår nya tacka, Jette, visade sig vara ett perfekt tillskott i gruppen. Nu rör de sig lätt och fastnar inte i hörnen och annat som de gjorde när Surtanten var med dem. Härligt! Jag har tränat fem gånger själv sedan Robban var här för dryga månaden sedan. På tisdag ska Lena komma hit och coacha oss, för nu känner jag att det är dags för ett par utomstående ögon igen som kan granska det vi gör.
I stort går det i alla fall åt rätt håll, verkligen. Jag har henne lös nu i vår stora fålla och arbetar med att hon ska balansera fåren mot mig och så rör vi oss från hörn till hörn. Jag har inte börjat lägga på kommandon ännu, utan ”frivallar” eller vad man ska kalla det. Försöker locka fram rätt tänk och attityd. Ibland går det superfint, andra gånger åt helsike…
Eftersom jag inte har någon film får ni hålla till godo med min fantastiska gif-animation över hur det ser ut:
Jag går alltså ur balans, och då flyttar sig Kitty och så flyttar vi fåren till nästa hörn. Ibland får hon känna av lite fram och tillbaka på cirkeln var hon har kontroll, när hon är nöjd lägger hon sig ned. Då står vi där en stund, sedan flyttar jag mig ur balans igen. Glasklart va?
och jag hade taagit in dem i nya hagen. Först trodde jag att Flaxa smitit dit och tjuvvallade, men nejdå. De var bara glada och studsiga 
.
Kategori: 
men det fungerade. 
Vår nya tacka, Jette, visade sig vara ett perfekt tillskott i gruppen. Nu rör de sig lätt och fastnar inte i hörnen och annat som de gjorde när Surtanten var med dem. Härligt! Jag har tränat fem gånger själv sedan Robban var här för dryga månaden sedan. På tisdag ska Lena komma hit och coacha oss, för nu känner jag att det är dags för ett par utomstående ögon igen som kan granska det vi gör. 
Kommentarer