Men nu bara njuter jag! Och alla är så nöjda! Ila som surat och vänt flera gånger på våra promenader för att gå hem eftersom hon är så jäkla trött på mitt tjat har börjat busa igen och flänga runt som hon ska. Flaxa som blivit låg av att jag fått gorma på Kitty är nu munter och glad igen. Boris? Ja nä han märker aldrig sådant där, fördelen med en nonchalant, stendöv farbror… han går sedan att par veckor lös nästan hela promenderna och håller fin kontakt med mig (läs min godisficka).

Förutom det här med att puckla på Flaxa så har Kitty länge varit jättetrevlig i vardagen. Kommer som ett skott när jag ropar, stannar, lägger sig på kommando, går lös förbi folk och hundar. En så himla trevlig tjej! Så jag njuter! Massor! Det är så här det ska vara att ha hund. Två år av valpar och unghundar har liksom nästan fått mig att tro att det är ett permanent tillstånd. Jag har inte fått njuta av att de blir vuxna på länge… Så himla skönt.

I helgen åkte Kitty och jag till Gotland! Det är så mysigt att bara ta med en ur flocken, vi tar jättekliv i relationen när vi reser själva sådär. MYSIGT! Flaxavalpen Dee bor ju där med Anneli, Kotten, Jeppa samt förstås fyrfotingarna Pudel och Otto. Dee är så lycklig, hela hon utstrålar självkänsla! Hon får massoooooor av motion och är så himla, himla nöjd med livet! Och hon och Kotten är tajta som sjutton, vilket är så skojigt att se tycker jag. Kotten säger ”Dee!” mest hela tiden och hittar på upptåg som hon inte säger nej till. Som att klättra upp på köksbordet och ropa på Dee och andra rackartyg som stackars Anneli sliter sitt hår över….

Här är några bilder från ett vintervackert Gotland.

Dee och hennes lillhusse Kotten!

Kitty tokdiggade både Kotten och hans lekpöl!

Vi tog en roadtrip i Annelis och Jeppas stora bil. Alla trivdes alldeles utmärkt! Pudel satt förstås på bästa plats.

Det är så fantastiska miljöer nere på Gotland, man kan knappt se sig mätt!

Kitty ääääälskade stora tomten! Hon sprang och sprang och var så glad! Otto tittar rutinerat på.

Märkte stora framsteg i fredags jämfört med fredagen innan, så jag känner stor förtröstan. Det är bara att fortsätta vara tydlig, konsekvent och ha mycket tålamod. Att inte av egen iver råka belöna och förstärka skräpbeteenden utan verkligen ha is i magen och vara tydlig med vilka beteenden jag vill ha i samband med träning. Tänk vad bra det kommer bli när träningstillfällena är oftare än 1-2 gånger i månaden när våren är kommen.

Platta tunneln kom damen ihåg från förra fredagen, roligt att trycka sig igenom! Söte. Hon är så rolig att jobba med!

Och vet ni vem som fick träna för första gången på 17 veckor / tre månader? Jo Flaxatant, med lindad tå! Hon var helt saaaaalig. Fick testa ett slalom, lite hopp (mediumhöjd) och ett a-hinder. Hon kändes jätteläcker. Tränade väl kanske en 8-9 hinder totalt. Det får räcka (fast det tycker förstås inte Flaxa…) med den dosen nu ett tag. Planen är att tävla om fem veckor. Hon är i kanonkondis och känns urstark.

I går var Åhza, Helene och jag och tränade i hundhallen Perfekta tassar som byggts i Knivsta. Förutom att det var kallare än vad trodde och att det inte fanns någon balans så var det himla najs! Kitty blev hemskans i gasen och självkontrollen var många gånger som bortblåst. Hon tjuvstartade några gånger (inte på filmen, jag säger ”kör” medan jag går, men på andra filmen ser man att hon flyttar två tassar – inte bra) och hon testade lite vad man får och inte får göra. Nyttigt och nödvändig träning, och hon förstår snabbt vad som lönar sig och vad som inte gör det! Vi sprang mellan hinderstöd igen, testade både att springa raksträcka och svänga efter hinder två. Båda gånger med externbelöning efter tredje hindret (som hon inte fick när vi svängde utan då får hon den jag har i handen).

Hon fick även testa platta tunneln med Helenes hjälp och det tog inte mer än två, tre repetitioner innan hon sprang själv med nedlagt släp. Hade gärna tränat balansen men som sagt den fanns inte.

Hallar och ridhus i all ära – jag längtar som vanligt tills jag kan knalla till klubben och träna precis när jag vill.

Jag blev så nyfiken så jag blev tvungen att beställa hem, och i dag fick Kitty och jag jag testa lite. Det var ju ursmart ju!!! Framförallt för att slippa knöla ned leksaken i en ficka. Nu kan man belöna så snabbt!  Och faktiskt låta hunden ta leksaken själv om man vill det, utan att vara rädd för att den drar sönder en ficka i ivern. Jag kan tänka mig att det skulle fungera asbra t.ex i hundmöten när jag är ute med alla fyra. Leksaken får hänga där och när vi passerat kan jag säga ”Ta den!” (inte hunden vi möter alltså  :fniss:) utan att behöva krångla upp den ur fickan. Det är fullt upp med att ha koll på alla koppel och så ändå.

Eftersom Virus är friskförklarad nu så ska syrran bjuda Elin och Virus på en busstund med magnetleksakerna nästa gång vi ses! 

En rolig grej var att jag glömde ta ur magneten ur bakfickan när jag åkte till jobbet idag. Så när jag klev ur bilen så sa det bara TJOFF och så satt jag fast i bildörren! HAHA! Först trodde jag att jag fastnat men jag förstod inte hur det hade gått till? Så insåg jag att jag satt fastnaglad med magneten…. Det finns olika styrkor på magneterna, ifall man vill ha dem i tjocka kläder. Det kändes verkligen stadigt, de satt där de satt om man säger så! (i bildörren) 

Här är en liten film av vårt bus med Top-Matic-leksakerna: