Ilas agilityresultat 2004

Ilas allra första tävlingslopp, inofficiellt såklart. Hon kändes ganska långsam och osäker, inte alls samma driv som i träningen. Hon undrade nog var hon hamnat! Men duktig som sjutton var hon. Gungan hoppade hon av på hälften, vilket var helt okej eftersom vi precis börjat träna den. Går det så går det tänkte jag och hon bar inga negativa associationer med sig utan vi fortsatte bara banan. Balansen var inte med men a-hindret jobbade hon på galant på. Tyvärr glömde jag kontaktfälten i ivern…

Nu var Ila kaxigare minsann! Kutade på fint och var jätteduktig! Några missförstånd här och var men överlag var hon verkligen kanonduktig! :) Roligt hade hon också minsann!

Tyvärr var banan oflytig för att vara maxklass. Det var ett staket i mitten som förstörde det hela. Ila har bara tränat staket en gång så det fungerade förstås inte så bra. Men kul hade hon i alla fall! Ila klarade tolv hinder innan vi blev uteslutna.

Ila var jätteduktig i starten och tog hinder 1-8 utan några problem alls!
Jag gjorde så att jag startade samtidigt som Ila (vänster om första hindret) och sprang sedan på höger sida om hinder 2 (alltså bakombyte), skickade in i tunneln och sprang sedan på vänster sida om hinder 3/17 och 9 så att när hon kom ut från tunnel (3/17) var jag i position för ahindret. Det tyckte jag var ursmart, och Ila köpte det kanon. Hon gjorde slalomen helt felfritt och var duktig med kontaktfälten! Resten av banan blev lite flams, vilket beror på vår orutin. Hon hade mkt hög grundfart och jobbade på kanonbra. Inte ett blick på omgivningen alls, var koncentrerade på mig hela tiden. Duktiga tjejen! Vi tränade kontaktfälten med godis och nu tog hon gungan med en korvbit i munnen medan gungan gungade ner.

Nu var Ila tröttare! Det var allt lite väntetid emellan och man märkte att hon inte alls var lika skärpt. Jag skippade slutet och kutade rätt ut från platta tunneln (15) och tog 18-19 för att få en flytig avslutning. Det gick rätt bra. Mycket nyttigt för mig att se hur Ila reagerar på att vänta lite emellan loppen. Slalomen hade hon svårt med och gjorde fel 4-5 ggr. tunneln (13) lockade för mycket, det har jag märkt på träning också. Tunnel efter slalom, då kryper Ila ur skinnet i iver att nå tunneln :P

Ila var SÅ duktig! Hon jobbade på snabbt och felfritt och var helkul att köra, fram till tunneln (nr 9) där hon plötsligt fick syn på de SUPERROLIGA nummerskyltarna! Det blev två och en halv minuts ärevarv och jonglering med nummerskylten i munnen…… publiken skrattade, jag skrattade och Ila hade apkul. Fick till slut tillbaka den och så körde vi vidare, då var hon SÅ duktig igen! Jättenöjd! Hon tog kontaktfälten och var kanonduktig. (Diskning gav 50 fel och Ila diskade sig två gånger)

Nu var både matte och Ila tröttare. Det gick sisådär, mycket nosande och flams och trams. Inte alls samma flyt som i agilityklassen. Det var intressant att när jag vek av lite lite för tidigt mellan hinder 7 och 8, vände hon lika tvärt hon också. Så nog har hon koll på mig, vilket jag inte trott förut.

Resultatet från agilityklassen och hoppklassen räknades samman och totalt hamnade vi sist i small

Banan var relativt lätt, svårigheten bestod av ett staket i mitten av banan ungefär. Ila låg på fint och jobbade kanonbra, bland annat tog hon slalomingången på ett trevligt sätt. Staketet gick sådär, jag vinklade upp mig för lite på sista hindret och fick henne på mig. Sedan missade hon en tunnelingång, så vi fick totalt 10 fel. Det var ett tjusigt och trevligt lopp över lag tycker jag.

Ila satt kvar jätteduktigt i starten när jag skulle göra en inkallningsstart. Hon var mycket noggrann med kontakfälten och jobbade på riktigt snyggt med balanshindren! Slalomen var inte med. På en raksträcka hände något, om vad tviste de lärde. Men hon bryter i alla fall av mitt på raksträckan trots att hon inte fick någon sådan information alls av mig. Jag tog tillbaka henne ett hinder extra för att få en bra linje och då blev vi diskade förstås.

Det var ett kanonlopp förutom den lilla fadäsen! Balansen var dessutom med två gånger så det blev en riktig kontaktfältsövning. Det var nyttigt!

Jag upplevde att Ila var irriterad på sina tassar innan, de var fulla med lera och jord och vått och jäkligt var det. I början av loppet hoppar hon jätteunderligt, som om hon har tyngder på tassarna. Sedan orkar hon inte riktigt koncentrera sig tidvis och springer lite hej och hå och jobbar på jättebra vissa passager.

Lillan var trött förstås! Klart hon inte orkar hålla upp koncentrationen så länge ännu. Jag tycker hon har varit jätteduktig idag över lag och är mycket mycket nöjd med dagen!

Fram till hinder nr 11 gick allt klockrent, omän lite utsvävningar. Vid hinder 11 blev det en volt runt (5 fel) och sedan körde vi på i full fart och slalomingången gick hyfsat. Vid näst sista hindret missar hon det för hon ligger så långt framför mig (5 fel). Så totalt tio hinderfel och lite tidsfel. Hon höll en mycket god fart hela loppet och jobbade på riktigt fint!

Det var en ganska klurig start, som ni ser på banskissen. Jag valde att ställa upp Ila och rikta henne mot balansen och att tydligt visa med kroppen att mot a-hindret ska vi INTE! Sedan slarvade hon till det lite på kontaktfältet på nedgången av balansen och sprang sedan till hinder nr 9 och diskade sig. Då tog jag tillbaka henne, gjorde om kontaktfältet och så körde vi 3-4-5 någorlunda smärtfritt förutom att tunnelingången strulade lite. Sedan trillade hon halvt av gungan så den gjorde vi om… slalomen gick hyfsat men ingen dundersnygg ingång direkt… sedan gick det väl helt okej, lite ofokuserat resten av loppet.

Jag inser att jag kör Ila som jag kör Boris, och det går inte. Hon behöver mer utrymme mellan mig och henne, jag trycker ut henne när jag kommer för nära…

Ila var pigg och duktig, men vi kom inte så långt tyvärr. Vid andra tunneln bröt hon ut och tog balansen helt otippat istället. På fotot ovan är det den blå tunneln närmast som var den Ila struntade i och tog balansen istället. Vi kom ifrån däcket, skulle köra tunneln och ta däcket igen… Men så bidde det inte. Vi körde bara en raksträcka ut och där jobbade hon på fint.

Första hindret var en tunnel och det känds helknäppt rent ut sagt. Fick en vägran där innan vi kunde köra igång. Slalom var fjärde hindret efter en 180-graderssväng efter ett hopphinder. Ila var jätteduktig och tog sig igenom i bra fart trots underlaget (smaskig hästskit blandat med sand) så det är det jag var nöjdast med eftersom hon var så underlig förra gången hon var i ridhus. Då nosade hon bara och tittade knappt på hindren. Sedan gick det knaggligt framåt och blev tvärstopp vid platta tunneln, den ville hon inte göra. Så där diskade vi oss tyvärr.