Presentation

ila

Den svarta raketen
Allt eftersom jag började hålla kurser i agility blev jag mer och mer sugen på att träna en hund från scratch i denna underbara sport. Tanken på att skaffa en till liten pusling väcktes. Att den skulle komma från Gunilla, som äger Boris mamma och som jag haft och har mycket kontakt med, var självklart.
När jag skulle välja Ila sa inte Gunilla vem som var vem i kullen. Jag hade redan bestämt mig för att den minsta skulle det inte bli. Gissa vilken som sprang rätt fram till mig och ilade rätt in i mitt hjärta från första början? Jag tror faktiskt att Ila valde mig och inte tvärtom… :)

Toktanten håller matte igång
Ila är tvärtemot Boris i både kropp och knopp. Hon är högställd, lätt i kroppen, snabb som vinden. Lång nos och mandelformade ögon. Hon har nog inte läst några hundböcker där de tar upp flockkänsla. Redan som liten tramsvalp satte hon ribban: kutade iväg åt fanders och brydde sig inte ett dugg om var jag, Boris eller husse var. Att ha henne intill mig eller åtminstone inom synhåll på promenader var länge ett heltidsjobb. Nu har fröken lugnat ner sig lite och gillar att strosa i vår takt och närhet!
Hon är jätteglad i människor och social som Boris, men hon vill inte kela och vara nära på samma sätt som honom. Hon klarar sig själv liksom. :)

Av eller på – tryck på knappen
Ila är väldigt lättsam på det sättet att hon har en grym av- och påknapp. Jag kan sätta henne bredvid en agilitybana och köra med en annan hund, och hon sitter bara och tittar, knäpptyst. När det är hennes tur kör hon JÄRNET och är en riktig räserhund. På tävlingar ligger hon och sover mellan loppen i sin bur. Det är det första hon gör när vi slår upp läger – skuttar in och bäddar i sin bur. Socialisera och umgås med andra är inte hennes grej. En riktigt skön dam med skön attityd till livet!