Har varit och tävlat i dagarna tre. Vi fick bo hos Pearls päron, och det var ju bara helt suveränt. Mitt ute i tjottahejti utan vägar eller grannar i närheten. Och dessutom tio meter från en fantastisk badsjö. Jag tog mej ett härligt dopp en av dagarna och alla hundarna inklusive Pepp simmade med mig. Helt underbart!

Helt okej utsikt från stugan va?

Suddig men lite rolig bild på Pepp som har badat och nu fnattar runt i min säng och torkar sig…

Tävlingsresultaten återkommer jag till men jag är nöjd! Flaxa har varit lite gasad och var inte hon övertänd så var jag det… Men en sm-pinne fick vi med oss hem. Ila den lilla rackarungen plockade med sig tre stycken hem! Inte illa!

Jag börjar så smått lära känna min nya flocksammansättning. Och det går verkligen över all förväntan! Pepp har aldrig varit på en agilitytävling i hela sitt liv men tog denna chockstart i nya hemmet hur bra som helst. Han har haft skitkul! Glad svans, nyfikna trippsteg och totalt orädd utan att vara korkat övermodig. Han är verkligen ball, ROLIG och fantastiskt mysig. Jag blir så glad i magen åt denna lille kille. Han är väldigt, väldigt gosig. Älskar att ligga mot axeln/halsen och bara gosa. Pussig och sådär ärtigt genomglad. Bekymmer, vad är det?! Han är jättefin med andra hundar och människor är han så glad åt så. En otroligt trevlig och lättsam liten valp måste jag säga!!!! Jag är så glad och pirrig i magen över att ha honom hos oss!!!!!! Och… flera gånger om dagen får jag en gråtklump i halsen för att jag saknar Flicka. Tänk att man kan ha så motsatta känslor nästan samtidigt. Värst när jag idag kramade och hånglade med Wick och han tittar upp på mig, snett framifrån. Och hans blick ser ut precis som Flickas… Jag saknar henne så… det gör fortfarande så väldigt, väldigt ont. Tänk om… tänk om allt hade varit annorlunda. Fast… då hade jag ju inte haft den här godingen hos mig… å, vad livet är bra konstigt ibland…

Ovan ligger Pepp mitt i ståhejet på denna galet stora tävling och sooooooover. Så jäkla cool! Vi sitter två meter från tävlingsbanan där det körs för fullt. Jag är imponerad!!!

Boris var med för en gångs skull och han hade faktiskt kul! Lite jobbigt tycker han att det är när jag går ifrån tältet men han blir bättre och bättre. Han ska nog få hänga med lite mer, han är ju så rolig och mysig att ha med sig och kan han sköta sig så här bra som han gjort är det ju piece of a cake!

Pizza första kvällen med Pearl, Åhza och Leoni!

Jessica har ju för andra gången slitit av sin hälsena, så kallad sheltiehäl, och får bara gå ut och rastas. Jag får förstås obehagliga flashbacks till Ilas benbrott. Men trots att Helene är långt ifrån klar med denna jobbiga resa är den redan värre än Ilas. Och den var JOBBIG!! Kram till Helene som verkligen sliter och pusslar och fixar för att lilla Jessica ska bli frisk.

Tältet med några av invånarna. Vi var typ aldrig på plats samtidigt – med tre banor igång var det fullt ös medvetslös hela dagarna.

Pizza dag två…

Pepp fick en så söt sele av Åsa som vunnit det men inte har någon hund som den passar till. Gulligt att komma att tänka på lille Pepp då! Han blev supersöt och den passade perfekt. Och till er som har åsikter om färgen säger jag som Åsa – det är bara riktiga, modiga karlar som vågar bära rosa! När Pepp växt ur selen finns redan en spekulant som paxat den… Den kanske blir en vandringspokal i agilityvärlden!?

Många ville pussa och klämma på lille Pepp. Som en stolt nyförlöst mamma lämnade jag självklart över honom till alla som ville inspektera . Ulla Fröberg konstaterade efter lite Pepp-hångel: ”Ja jag har inte haft min sista pudel, det är ett som är säkert”

Sista kvällen åt vi… inte pizza! Utan riktigt, riktigt god mat på Lottas Café.

Nu är jag hemma igen och ska fixa med resultaten så snart jag orkar. Hundarna är supertrötta! Älskade Boris är på väg till Rådmansö med Charlotte där han ska bo ett par dagar när jag och Pepp flyger ner till Malmö. Ila ska vara hos Pearl och Flaxa hos Annica. Vad skulle man göra utan sina söta vänner som ställer upp?

Och jag saknar redan Boris…. suck… vad skadad man är… med mina vovvar ska liksom helt enkelt bara vara hos mig. Jämt.

Pepp har förresten blivit lite friserad, jag såg honom knappt under all päls. Typ 2/3 av hans kostym ligger nu spridd för vinden i Dalarnas djupaste skogar…