Presentation

När Flicka hastigt och mycket sorgligt rycktes ifrån oss kände jag ganska omgående att jag ville ha en ny valp eller unghund – men inte en border collie-valp så tätt inpå. Flicka var så himla ball, och jag kände att ingen skulle kunna bräda henne. Tanken på en ny border collie gjorde bara så himla ont.

Men så började mina tankar började skutta runt kring en liten hund igen. Jag har länge varit sugen på att träna upp en pudel på nytt. Känslorna när jag funderade i dessa banor var helt andra än när jag tänkte mig en ny bc-valp. Jag kände mig pirrig, förväntansfull och peppad att sätta igång med en liten rackare igen.

Då tipsade min vän Åhza mig mitt i detta virrvarr av tankar och funderingar om att hennes vän hade en liten toyhane kvar från en kull. Han var pigg, fräsig och ärtig berättade hon. Skulle passa mig perfekt. Sagt och gjort. Jag åkte och kikade på honom – och blev störtförälskad. Tre dagar senare hämtar jag hem honom.

Pepp var ett lyckopiller och en fantastiskt mysig, kelig och rolig liten kille som verkligen skuttade rätt in i hjärtat på mig och resten av familjen, i en jobbig och sorgsen tid. Det visade sig när Pepp var runt året att han på grund av sin fysik inte skulle kunna bli agilityhund på elitnivå. Då togs det väldigt tuffa, men rätta, beslutet att låta Pepp prova på en annan familj. En familj där hans främsta uppgift blir det han är bäst på – att vara gullunge nummer 1. :-) Läs mer om beslutet att låta Pepp flytta här!